Attityder är en intressant fråga. Alla har vi attityder till allting. I vårt samhälle finns oräkneliga, djupt inrotade attityder som ligger till grund för vår kultur och dess normer. En av dessa är bemötandet av människor med funktionsnedsättning.
En del av den erfarenhet jag fått under min uppväxt är att en funktionshindrad person inte förväntas ha särskilt stora ambitioner eller högt uppsatta mål i livet. Alltså en attityd som innefattar en dold och subtil icke-förväntning. I min omgivning finns det en rad olika icke-verbala förväntningar på mig och oftast då något vi kan bennämna som en icke förväntning. Många av dessa attityder utgör mer eller mindre fasta mallar som sätts upp oavsett den individuella och själsliga förutsättningen.
De som jobbat med funktionshindrade i hela sitt yrkesverksamma liv, kanske med gravt funktionsnedsättning, arbetar efter ett ideal som syftar till att underlätta för funktionshindrade ungdomar i deras liv. Det kan resultera i en situation som liknar ”Curlingbarnens” situation. I slutändan blir samtliga inblandade ovana vid "nya vindar", d v s människor som är självständig i sin tanke ing sin egen framtid och sitt nu där vårt beteende inte alls stämmer med vad som förväntas av en person med funktionsnedsättning. Nu när jag uppnått vuxen ålder är ett av mina mål att kunna leda och guida andra ungdomar och vuxna med funktionshinder vidare och förbi de rådande bilden av ett liv med funktionsnedsättning.

Emilia Andersson
ethea consultation